Välkommen till Oskar Sjöströms historieblogg!

Välkommen till Oskar Sjöströms historieblogg!

Om bloggen

Här kommer jag att berätta om min bok Fraustadt 1706: ett fält färgat rött (Historiska Media 2008) men också om kommande projekt, om historia i allmänhet och säkert en massa annat också. Kontakta mig på:

oskar.sjostrom@historia.su.se

Perevolotjna - den verkliga katastrofen?

HistoriaPosted by Oskar Sjöström Wed, July 01, 2009 00:27:12
Slaget vid Poltava var ett fruktansvärt nederlag för Sverige. Tusentals dödade, sårade och tillfångatagna. Bland dem fältmarskalk Rehnskiöld, fältkanslichefen Piper och kanslisekreteraren Hermelin. Infanteriet var så gott som förintat, och även kavalleriet hade lidit "avbräck".

Ändå tågade Karl XII på kvällen den 28 juni 1709 söderut mot Dnepr med en drygt 20 000 man stark armé. Av dem var visserligen inte alla stridande, men det fanns åtminstone så mycket folk kvar som man hade satt in i slaget samma dag. Längs med vägen anslöt dessutom tidigare utskickade kårer och spaningsförband. Och artilleriet var intakt.

Inget är så fördärvligt för stridsmoralen som det första nederlaget för en tidigare obesegrad armé, skriver Clausewitz. Något ligger det i detta. Även om armén den 28 juni hade kunnat avtåga i relativ ordning var moralen i spillror och ledningen förvirrad. Kungen var sårad - enligt Stille borde någon av generalerna, läs Lewenhaupt - ha gripit kommandot. Men inget talar för att kungen var så utmattad att han inte kunde leda armén själv, och han gjorde det också ända fram till det ödesdigra stället där allt skulle ta slut: Perevolotjna.

Marschen Poltava-Perevolotjna är extremt märklig, men intressant om man vill studera effekten av ett nederlag på en besegrad armé. Ledning och spaning tycks ha upphört att fungera som den skulle, trupperna slutade lyda order och så gott som all kommunikation tycks ha havererat.

Idag, den 1 juli, skedde den nesliga kapitulationen. General Lewenhaupt och hans medbefälhavare togs på sängen av ryska trupper - de hade satsat all ansträngning på att få den tjurige kungen att sätta sig i säkerhet - och det är, som de flesta känner till, många omständigheter kring kapitulationen som är mystiska. Mycket skuld har hamnat på Lewenhaupt själv.

Varför sattes det till exempel aldrig ut några trupper på höjderna kring armén som hade kört fast i en floddal mellan Dnepr och Vorskla? Varför spanade man inte på de förföljande ryssarna, som enligt vissa rapporter sades vara mångtaliga? Varför var kungen så bångstyrig? Trodde man att man hade mer tid än man egentligen hade? Osv.

Här är inte platsen att reda ut alla dessa frågor - jag ska dock återkomma till saken i tryck - men det tycks mig ändå som att Perevolotjna, till skillnad från Poltava (man kan ju inte sära på händelseförloppen!) helt felaktigt har rönt mindre uppmärksamhet än bataljen. I själva verket är det kanske den 1 juli, och inte den 28 juni, som borde vara det verkliga "jubiléet".

På sin tid hävdade ju Harald Hjärne att Poltava endast varit ett "misslyckat anfall mot det ryska lägret som kostat ett par tusen man". Avgörandet stod vid Perevolotjna.


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.